Gunnar Wennerberg företog 1852 en bildningsresa till kontinenten, detta trots att han var nyförlovad och dessutom just tillträtt en tjänst som lektor vid Katedralskolan i Skara. Pengarna fick han genom ett resestipendium och den som underrättade honom om att han tilldelats stipendiet var ingen mindre än självaste kronprinsen. Prinsen lovade samtidigt att dryga ut stipendiet med medel ur sin privata kassa om pengarna inte skulle räcka, vilket ju säger en del om Wennerbergs status i samhällets allra högsta skikt.

Mellan februari och maj tillbringade Wennerberg sin tid i Rom och umgicks där med såväl gamla nationskamrater och juvenaler som allehanda konstnärer. Bland annat blev Wennerberg god vän med skulptören Johan Peter Molin som just fått sitt genombrott efter att Karl XV köpt ett av hans verk. Det var Molin som under tiden i Rom modellerade bysten av Wennerberg. Molin blev sedemera professor i skulptur och har bland annat skapat verket ”Bältesspännarna” i Bältesspännarparken i Göteborg och Karl XII:s staty i Kungsträdgården i Stockholm.

Hur bysten kommit att hamna i Västgöta nations ägo är dock inte klarlagt.